En amerikansk affärsman var på besök i en liten mexikansk by vid kusten. Han stod på piren och såg ut mot havet när en liten båt med en ensam fiskare la till. I båten låg flera stora tonfiskar. Amerikanen gratulerade mexikanen till de fina fiskarna och frågade hur lång tid det hade tagit att fånga dem.
"Bara en liten stund", svarade mexikanen.
Amerikanen frågade då varför han inte hade stannat ute längre och fångat mer fisk.
... Mexikanen svarade att han hade fångat tillräckligt mycket för att klara sin familjs omedelbara behov.
"Men vad gör du resten av tiden?", frågade amerikanen.
"Jag sover länge om morgnarna, fiskar lite, leker med mina barn och tar en siesta med min hustru. Sen tar jag en promenad ner till byn där jag dricker och spelar gitarr med mina amigos. Jag har ett rikt liv, señor."
Amerikanen skrattade, rikt liv?!
"Jag har en akademisk examen från Harvard så jag skulle kunna hjälpa dig. Du borde tillbringa mer tid med att fiska och sen köpa en större båt för förtjänsterna. Och med förtjänsterna från den större båten kan du köpa flera båtar. Till slut skulle du ha en hel flotta med fiskebåtar, och istället för att sälja fisken till mellanhänder borde du sälja direkt till industrin och så småningom öppna din egen fiskkonserveringsfabrik. Du skulle kontrollera produkten, bearbetningen och distributionen. Du skulle lämna den här fiskebyn och flytta till Mexico City och sen till Los Angeles och till slut till New York, där du skulle sköta ditt växande företag."
Den mexikanske fiskaren frågade då:
"Men señor, hur lång tid skulle allt det där ta?"
"Femton till tjugo år", svarade amerikanen.
"Men vad skulle hända sen, señor?"
Amerikanen skrattade och sa att det var det bästa av alltsammans:
"När tiden är inne säljer du dina aktier och blir mycket rik. Du skulle tjäna miljoner."
"Miljoner, señor, men vad skulle hända sen?"
Amerikanen svarade:
"Sen skulle du kunna dra dig tillbaka. Flytta till en liten fiskeby där du skulle kunna sova länge om morgnarna, fiska lite och leka med dina barn. Ta en siesta med din hustru, promenera ner till byn på kvällen där du kunde dricka och spela gitarr med dina amigos."
Åter igen, en gammal berättelse med ett sunt budskap som förmodligen är mer aktuellt nu än någonsin tidigare.
Källa: Själens intelligens av Zohar och Marshall.
Musik, konst, nöjen, hälsa och funderingar kring livet. Och lite om att uppnå mål.
search.php
torsdag 23 maj 2013
måndag 13 maj 2013
Från boken "7 habits of highly effective people."
En söndag morgon på tunnelbanan i New York. Människorna satt lugnt, en del läste andra satt i tankar några vilade ögonen. Då kom plötsligt en man och hans barn in i tunnelbane-vagnen. Barnen var så högljudda och störande att hela atmosfären omedelbart förändrades. Mannen satte sig bredvid mig slöt ögonen och föreföll omedveten om situationen.
Barnen skrek kastade saker. De var mycket störande. Mannen gjorde ingenting. Jag blev irriterad, hur kunde han låta barnen uppföra sig så. Tillslut vände jag mig om och sa -”era barn stör verkligen massa människor skulle ni inte kunna hålla lite bättre ordning på dem?”
...
Mannen öppnade ögonen och sa stillsamt ”jo ni har rätt. Vi kommer just ifrån sjukhuset där deras mamma dog för ungefär en timme sedan. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, och jag förmodar att de inte heller vet hur det ska ta saken.”
Plötsligt upplevde jag hela situationen annorlunda. Mitt hjärta uppfylldes av medkänsla.
Stephen R Covey
Barnen skrek kastade saker. De var mycket störande. Mannen gjorde ingenting. Jag blev irriterad, hur kunde han låta barnen uppföra sig så. Tillslut vände jag mig om och sa -”era barn stör verkligen massa människor skulle ni inte kunna hålla lite bättre ordning på dem?”
...
Mannen öppnade ögonen och sa stillsamt ”jo ni har rätt. Vi kommer just ifrån sjukhuset där deras mamma dog för ungefär en timme sedan. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, och jag förmodar att de inte heller vet hur det ska ta saken.”
Plötsligt upplevde jag hela situationen annorlunda. Mitt hjärta uppfylldes av medkänsla.
Stephen R Covey
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)